Historik | Hur är rasen | Barnhund?| Vattenskålen | Rasproblem | Vakthund? | Stor hund | Har du råd? | Hundköpet | Rasstandard

Historik
Mycket finns skrivet om mastiffernas ursprung och historia som lär vara omtvistad, motsägande och mycket spekulativ.

Rasens namn anses komma från det latinska ordet manuetus=tämjd och har utvecklats över mastrin, mastin till mastiff. Andra namn som moloss, alan och alaunt förekom. Alla dessa hundraser med dessa benämningarna var stora, tunga och masssivt byggda med ett mer eller mindre trubbigt nosparti.

Hur rasen kom till England går inte riktigt att spåra, men mest troligt är att de följde med olika folkgrupper per landsväg och över haven till England, eventuellt fanns redan då en inhemsk typ av mastiff i England, vilka blev korsade med de invandrande hundarna.

När romarna invaderade Britania, fann de en hundras som de kallade "de bredmunnade hundarna från Britania",de var ett nummer större än de romerska hundarna. Romarna blev mycket förälskade i dessa hundarna så att en ministerpost inrättades, som skötte om att exportera hundarnar till Rom, där de fick strida mot lejon och björnar.

På mitten av 1800-talet, närmare bestämt 1835 började renaveln av rasen

1883 grundades Old English Mastiffclub och samtidigt godkändes de uppställda rastecknen som gjordes 1879.

Andra världskriget drabbade rasen mycket hårt, då merparten av mastifferna avlivades pga matbrist. Ett fåtal av de bästa lyckades skeppas över till USA, dessa kom att bli räddningen för rasen.

Alla mastiffer i England och även i resten av världen härstammar från endast 9 hundar, de kallades "de nio orginalen" och med denna grund lyckades de engelska uppfödarna bilda en ny grund för aveln av mastifferna.

Den enda avelsdugliga tiken efter andra världskriget hette Sally of Coldblow, den hanhund som kom att användas på henne var en herrelös hund som hittades efter Blitzen i London, vilken hans härstammning var är diffus, men han registerades som en engelsk mastiff av engelska kennelklubben. Men eftersom hans härstammning är okänd, så kanske han var en storväxt Bullmastiff, så han räknas inte in bland de nio orginalen, alla de andra 8 hundarna importerades till England från USA, British Colombia och Canada, vilket de alla mer eller mindre var nära avkommor till de hundar som exporterades från England under andra världskriget.

Man korsade även in Sankt Bernard och Newfoundland och därför än idag kan det dyka upp långhåriga valpar i kullarna, men dessa långhåriga får ej användas i avel eller ställas ut, det är ett diskvaliserande fel.

Hur är rasen?
Mastiffen är en stor trevlig sällskapshund, en del har lyckats i lydnad och fått lydnadsdiplom, men den är ingen brukshund på grund av sin storlek och tyngd.

Mastiffen är ingen krävande hund vad det gäller motion och absolut inte under dess uppväxttid, men när de vuxit klart kan den ta promenader somn de uppskattar, men de tycker lika bra om att lufsa runt ute på gården.

Mastiffen en barnhund?
Den frågan kommer alltid upp, det är en barnhund, men barn ska naturligtvis lära sig att respektera en hund, det är ingen leksak.

Man ska naturligtvis inte skicka ut ett barn med en mastiff för att den ska rastas, den är stor och barnet kanske inte orkar hålla den.Sedan är det ju inte säkert att alla hundar man möter är vänliga, någon kanske vill börja bråka, inte för att mastiffen är en slagskämpe, men alla hundar är inte snälla!

En nackdel med små barn, svansen är i barnets höjd, så när den viftar på svansen kan barnen ramla omkull.

Mastiffen som "Tjuren Ferdinand"
Ibland är de som "tjuren Ferdinand", de är i en helt annan värld, hör och ser inget, men det är väl så att i själva verket så hör de en, men struntar i att lyssna.

Vattenskålen
Man ska inte vara pedant om man ska ha en mastiff, för de har inte lärt sig att slicka sig runt munnen när de druckit vatten, utan då rinner det runt och omkring på golvet, de dreglar och när de skakar på huvudet flyger dessa dregel runt i rummet, som fastar på väggar och i tak!

Rasproblem
Ja, som de flesta raser finns även på denna rasen höftledsfel (HD), artros (AD), knäledsproblem och magsäckomvridning.

Men trots rasens storlek och tyngd så är den inte så hårt drabbad av HD och AD.

Rasen har en mycket smal avelsbas så det förekommer parningar på föräldradjur där någon av individerna har ett smärre hd-fel.

En mastiff får aldrig vara mager i sin uppväxttid ej eller övergödd. Em mastiff växer fruktansvärt, de kan öka ibland med 5 kg i veckan, så den behöver all energi åt att växa, inga långpromenader och leka med likasinnande i lagom proportioner.

Här finns RAS att läsa >>

Är den en vakthund?
Det är en stor repektingivande hund, så på det sättet är det ingen som rusar in på gården och kastar sig runt halsen på en mastiff och tycker att den är världens gulligaste!

Men man måste dock ha i åtanke vad en användes till förut, så det finns individer som tyvärr blir skygga och reserverade, men de går aldrig till anfall, utan går hellre undan eller håller sig på behörigt avstånd från främmande personer.

Skygghet är inget vi uppfödare strävar efter men tyvärr förekommer det. Mastiffen är mycket tillgiven sin familj, älskar den över allt.

Sedan kan man ju ställa frågan, varför ska man ha en vakthund? Det finns idag förträffliga elektroniska larm att inhandla , för den som är i behov att detta

En hund i stor kostym
Som alla storvuxna raser mognar de mycket långsamt både psykiskt och fysiskt, man måste ha detta i åtanke även om det är mycket lätt att glömma av, för de är ju stora i relativt tidigt ålder. Men det är en valp i en ännu för stor "kostym" man får ibland räkna med att det tar ända upp till 5 år innan vissa individer har vuxit klart, man skall därför som ägare av en mastiff vara förbered med ett stort tålamod.

Har du råd med hund?
Det kostar pengar att ha hund, en mastiffvalp betingar idag ett pris runt 12.000:- - 15,000:-, till det kommer sedan utgifter för vaccineringar, försäkringar, utrustning, foder m.m. Veterinärkostnader i samband med olyckor eller sjukdomar kan bli mycket kännbart.

Hundköpet
I ditt hundköp skall alltid ingå registreringsbevis med stamtavla, veterinärintyg inte äldre än 7 dagar, ett köpekontrakt, finns speciella som SKK tagit fram, där du och säljare reglerar vad som gäller mellan er.

Är valpen vaccinerad ska du ha vaccinationsintyg sam att hunden är idmärkt

Likaså är det bra om då får med SKK:s häfte "Välkommen Valp" och videobandet som SKK nu skickar med till alla.

Du ska även få med anvisningar av uppfödaren om valpens utfodring. Du bör försäkra valpen snarast möjligt. Det brukar alltid följa med information när du köper valpen eller så upplyser uppfödaren gärna var den har sina hundar försäkrade i för bolag.

De flesta uppfödare har även tecknat en en valpkullförsäkring, där man får ersättning om något s.k dolt fel skulle påvisas inom 2 år.

Kontakta alltid uppfödaren om det uppstår fel. En seriös uppfödare hjälper mer än gärna sina valpköpare även om det gått flera år sedan valpen köptes.


Hemland: England
Användningsområde: Sällskapshund
FCI- klassifikation: Grupp 2

Helhetsintryck: Mastiffen är en stor, rektangulär, kraftig, symmetris och välbyggd hund. Den förenar pampighet och mod.
Huvudet ger, från alla sidor sett, ett fyrkantigt intryck. Det är mycket önskvärt med ett brett huvud. Bredden ska förhålla sig till hela huvudet och ansiktets längd som 2:3
Kroppen ska vara kompakt, bred, djup, lång, kraftfullt byggd och vila på ben, som sitter i "fyra hörn". Musklerna ska vara tydligt markerade. Storleken är ett väsentligt önskemål om den är förenad med kvalitet.
Höjd och massa är viktig, under förutsättning att kombinationerna är proportionerlig.
Rasen är lugn, tillgiven.

Huvud

    Skalle: Skallen ska vara bred mellan öronen. Pannan ska vara flat, men rynkas då hunden är uppmärksam. Ögonbrynen ska vara något upplyfta. Skallen ska bilda en jämn, utslätad kurva med en fåra i mitten av pannan från en mittlinje mellan ögonen till halvvägs upp på hjässan.

    Stop: Stopet ska vara väl markerat men inte vara alltför brant.

    Kinder: Tinningarnas och kindernas muskler ska vara väl utvecklade

    Nospartiet: Nospartiet ska vara kort, brett under ögonen och nästa jämnbrett fram till nosspetsen, som ska vara trubbig och tvärt avhuggen så att den bildar en rät linje med ansiktets förlängda överlinje, med kraftigt djup från nosspetsen till underkäken.
    Hela underkäken ska vara bred. Noslängden förhåller sig till huvud och ansiktslängd som 1:3. Nospartiets omkrets (mätt halvvägs mellan ögon och nosspets) förhåller sig jämfört med hvuvdets omkrets ( mätt framför öronen) som 3:5.

    Nos: Nosspegeln ska vara bred med vida, öppna näsborrar framifrån sett, inte uppsvängd sedd i profil
    Vida öppna näsborrar, nosspegeln ska vara svart.

    Läppar: Läpparna ska bilda en trubbig vinkel mot nosspetsens mittlinje. De ska vara lätt hängande för att ge en kantig profil.

    Bett: Tångbett eller omvänt saxbett, men aldrig så mycket att tänderna syns då munnen är sluten. Hörntänderna ska vara friska, kraftiga och sitta brett isär.

    Ögon: Ögonen ska vara små, sitta brett isär, skilda åt av minst två ögons bredd. Färgen ska vara hasselnötsbrun, ju mörkare desto bättre. Bindhinnan får inte synas.

    Öron: Öronen ska sitta brett isär. De ska vara små och kännas tunna vid beröring. De ska vara ansatta på de högsta punkterna på skallens sidor för att framhäva höjdkonturen. De ska i vila ligga tätt intill kinderna.

    Hals: halsen ska vara lätt välvd, måttligt lång, mycket muskulös.Omkretsen ska vara 2,5 - 5 cm mindre än skallens omkrets mätt framför öronen.

Kommentarer: Mastiffens huvud är en mycket väsenlig del för helhetsintrycket. Masken ska vara markerad, öronen ska vara mörka, ju mörkare desto bättre, väl markerade ögonbryn.
Vid uppmärksammhet ska pannan rynkas. Rynkorna ska även finnas när hunden ej är uppmärksam, men den ska ej har ett blodhundsliknande uttryck.

Kroppen

    Helhet: Omfånget ska vara en tredjedel större än mankhöjden.

    Rygg: Såväl rygg-som ländparti ska vara kraftigt och muskulöst, plant och mycket brett hos tiken, lätt välvt hos hanhunden. Djup flank

    Bröstkorg: Bröstkorgen ska vara bred, djup och väl nedsänkt mellan frambenen. Revbenen ska vara välvda och väl rundade ända fram till ländpartiet. De falska revbenen ska vara djupa och väl utvecklade, även de sista.

    Svans: Svansen ska vara högt ansatt. Den ska räcka till hasleden eller något längre. Den ska vara bred vid roten och smalna mot spetsen. I vila ska den hänga rakt, men då hunden är i rörelse bärs den i en båge med såetsen uppsvängd. Svansen får inte bäras över ryggen, inte ens när hunden är upphetsad.

Extremiteter

    Framben: Benen ska vara raka, starka, stå brett isär och ha kraftig benstomme.

    Skuldror: Skuldra och överarm ska vara lätt sluttande, kraftiga och muskulösa.

    Underarm: Armbågarna ska vara kraftiga.

    Mellanhand: Mellanhanden ska vara rak.

    Tassarna: Tassarna ska vara stora runda med väl välvda tår. Klorna ska vara svarta.

    Bakben: Bakbenen ska vara breda, grova och muskulösa med väl utvecklade underben. Benen ska vara placerade brett isär, både då hunder står och går.

    Has: Hasarna ska vara vinklade.

    Rörelser: Kraftfulla, med god steglängd.

Päls: Pälsen ska vara kort och tätt åtliggande, men inte för fin på skulderparti, hals och rygg.

Färg: Aprikos eller silver, gulbrun (fawn) eller mörktigrerad (dark fawn-brindle). I samtliga fall ska öronen vara svarta, nosparti och nosspegel svart med svart runt ögonen och mellan dem.


Fawn tik


Aprikos hane


Brindle tik